Gomorron. Igår efter att jag kom hem från ICA pratade jag i telefon med Bästis ett bra tag, fixade iordning det jag skrev i föregående inlägg, lagade spaghetti med köttfärrsås (i mängder, så jag ska kunna ha och bara värma i några dagar och därmed slippa ställa mig och laga mat), duschade och betalade en räkning.

Blev med andra ord medhunnet massor. Fast å andra sidan kom jag inte i säng förrän vid halv 3-tiden. Låg och läste några sidor i en bok som är så dödstråkig att man somnar (det som är poängen). Men somnade väl efter en halvtimme-45 minuter eller någonting. Drömde en massa konstiga saker som jag inte kan sätta fingret på vad det var, men fick en konstig magkänsla.

Satte alarmet på mobilen på klockan 6.45 så jag skulle kunna snooza till 07.00. Det var min plan, men jag vaknade istället 6.30. Som ett ljus. Med ett ryck. Trodde Älskling stor i dörr-öppningen, men så kom jag på att jag är ju hemma hos mig. Ensam. Det känns så himlans konstigt att aldrig kunna sova ordentligt härhemma. Men idag får jag förshoppningsvis svar på varför/hjälp, för klockan 8.30 har jag tid hos sömnspecialisten på vårdcentralen.

Kom dessutom på att jag har klipptid idag med. Helt glömt tills jag kollade mobilens lilla tomma kalender-funktion inatt innan jag somnade. Tur att jag köpte en liten kalender på ICA igår med då, då jag kan skriva in allt sådant så ingenting missas.

Nu ska jag ta på mig, sminka mig, dricka kaffe, ta min medicin, försöka äta lite frukost, borsta tänderna och sedan försöka komma iväg så jag är på mottagningen vid 8.30. Hjälp så stressad jag helt plötsligt blev...

xoxo
Sanzetth